the day you slipped away

jag pratade med en vän och då kom det upp igen.
Det jag har försökt gräva ner så långt inne som möjligt. vet ej vad jag ska säga eller göra, vissa saker was just not meant to be. Jag vill förändra hur det gick till i början, jag var för hansynslös och taskig. Jag visste inte att det var så många känslor involverade.
Nu i slutändan vet jag hur mycket vi spelade och att vi båda förlorade Det jag vet är att det finns spår efter dig här på mig, runt mig, inom mig men jag vet inte om du tänker det samma.
När jag såg dig förra veckan sjönk mitt järta enda ner till magen, och så stod det still för en sekund. Jag visste inte hur jag skulle agera så jag gick bara fortare och fortare förbi dig som om jag aldrig smelled you, felt you, had you in my arms.
Är det så det ska fortsätta, som om vi inte kände varandra ?
Det blir nog bäst så annars skulle jag bara gå omkring och älta så fort vi umgicks eller nått. Men är jag redo att se dig med en annan, ne det tror jag inte därför gör jag inte samma sak mot dig.
vi hade det bra du och jag, en fin tid jag kommer ihåg då och då.
Dina småbus med mina födelsemärken, mitt halsband, mitt öra och annat. Du skulle alltid göra sånt jag ogillade men det gjorde bara att jag gillade att göra dom sakerna mer och mer men bara med dig.
nu vet jag inte, jag måste gå vidare men du finns kvar de ska du veta även efter allt dumt som har hänt och al skit jag har fått hört.

<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0