fäll en tår

jag bad mig själv komma ihåg en sak, en sak och det var att köpa blondfärg på väg hem men icke sa nicke det blev inte mycket av det. Jag får då inte så mycket info i den här skallen. suck.
Trafik provet gick fövånandsvärt bra, en sak jag inte fatta och jag aldrig kommer var bromssträckan.
Nu sitter jag här och jag vet inte om jag orkar springa på ÖB heller ...

frågan är om jag verkligen vågar gå med huvet såhär i en dag till eller inte .. ?

Idag är det en sån här dag då allt går snett, jag deppar ihop och tänker på dig <3

hoppas du har det bra däruppe för jag saknar dig till döds här nere.
Det har gått nio månader utan dig. Det är jättesvårt redan nu och jag kommer ihåg när det hade bara gått en vecka och två veckor och en månad och två månader osv. Jag hade det jättesvårt då och nu också. De sägs att tiden läker alla sår men jag tror att tiden bara strör salt i mitt sår. Det gör bara ondare och ondare när jag vet att det kommer ta flera år innan vi träffs igen i paradiset, om jag tillåts därinne.
Förut var det så mycket lättare när jag visste vart du bodde och hur lång tid vi hade kvar. Tänker tillbaka på den tid då jag och du prata som mest då jag var så himla pirrig i magen när du ringde. Vi pratade alltid om seriösa grejer även om jag är ganska oseriös av mig men du fick band på mig, du visste hur man skulle hantera mig och hur du skulle trycka på mina punkter som en akupunktör. Vilken knapp som representerade vilken känsla osv.
Jag värderar våra dagar så ycket de på taket, i soffan, våra pratstunder, då min BH gick av, dina trick, dina blickar. När jag var sjuk och du tog hand om mig och lagade soppa fastän du inte vet hur man gör och jag höll på att spy för den var så äcklig och för salt. Men det är ju tanken som räknas. Jag  har aldrig käns såhär starkt för en annan och det känns konstigt om jag skulle göra det. Fastän du inte är vid liv så vet jag inte om någon annan ska ta platsen i mitt hjärta där du är bebodd.

jag vet ibland inte vad jag ska ta mig till, alla säger att jag måste gå vidare men det är jättesvårt, tänk den du älskar mest av allt, avgudar och verkligen ser upp till, dö och du är inte i närheten överhuvudtaget. Senaste gången ni sågs var tre år tidigare. Man förändras mycket på ett år och tänk tre år då.
jag klarar inte av det här själv ;'(
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0